Nirvana Nevermind

Idag, för tjugo år sedan släppte Nirvana, ledd av den mytomspunne legenden Kurt Cobain sin episka skiva Nevermind, med några av gruppens mest klassiska låtar. Den här skivan tillsammans med Pearl Jams Ten är stöttepelarna i Seattle rocken, mest kallad Grunge och Nevermind innehåller låtar som näst intill är kaotiska och sedan slås tempot av och blir i det närmaste apatisk i låten ”Somthing in the way”. Nirvanas Nevermind innebar för mig i alla fall, slutet på pudelrocken och en start för det råare och enklare rocken med texter som faktiskt betydde mer än bara ”rock n roll all night”. Grungen är väl i dag död, men dessa klassiska album gör ju att den aldrig kommer att glömmas och varje gång låtarna spelas ler nog musikens gudar lite extra.

Jag förstår att Nevermind är en av de mest klassiska och mest sålda rockskivorna för den är bra, och den förtjänar definitivt en plats på min lista över de femtio bästa skivorna. Jag saknar Nirvana och jag hade viljat se vad Kurt och grabbarna hade kunnat ha gjort om Kurt inte tagit sitt liv och lämnat  jordelivet enbart 27 år gammal.
Så ett stort grattis till Nevermind på tjugoårsdagen. Hipphipp Hurra, hurra, hurra hurrrrraaaa!!!!

Länkar 1 2 3

Yellow Moon av The Neville Brothers.

Aaron Neville är väl ändå en levande legend i många kretsar. Han är den högreligiösa svarta muskulösa biffen med tatueringar över allt och ser ut som om han rånat en och annan 7-11 men när han sjunger öppnar sig en himlaorgel och skivan Yellow Moon där han sjunger med sina bröder är fantastisk. Deras versioner av ”With God on our side” och gospelklassikern ”Will the circle be unbroken” är i det närmaste av episka mått. Jag ryser i hela kroppen när Aaron och hans bror sjunger om hur han står vid fönstret på en kall och molnig dag och tittade på likbilen föra bort hans syster och han ber föraren köra extra långsamt för att han inte vill se sin syster försvinna. Poetiskt och vackert som berör mig i i själen. Jag tänker på moderna textförfattare och inser att det inte är många jag känner till som skulle skriva sådan poesi. Det är synd att det bara ska pumpas ut snabbt och enkelt om dåliga romanser och paparazzis, för en vacker text sjungen av en vacker röst kan hålla hur länge som helst.

Yellow Moon är en sådan skiva man ska ha i sin samling. Mest för de två ovannämnda låtarna, men hela skivan är superb.

Jackson Browne Running on empty

jag tänkte tipsa er om en skiva från det glada sjuttiotalet, den heter Running on Empty och är en liveskiva av legenden Jackson Browne och den är till dags dato enligt uppgift hans mest sålda.  En av de viktigaste sakerna för mig när det kommer till musik är att den känns innerlig och autentisk och Jackson Browns skiva Running on Empty är nog den bästa liveskivan som har gjorts och när pianointrot till ”Love needs a heart” startar blir jag alldeles mjuk inombords. Den handlar om den där olyckliga kärleken som vi alla känt någongång. Den där känslan av oförståelse när kärleken tar slut och man undrar om kärleken verkligen har en plats för ens hjärta i kärlekens gilla gång. Running on empty är poetisk och vacker men även innerlig på ett sätt som mycket få skivor är och det är för mig obergripligt att Browne inte är större än vad han är, han förtjänar en plats jämte de andra storheterna, för även om han är en legend och välkänd så spelar han i en annan division än Dylan och Young, men frågan jag ställer mig är om han verkligen borde spela i en annan division eller om han inte borde kunna vara med och passa bollen mellan de andra.  Man vet att en artist är fantastisk om man kan ta hans /hennes musik och spela den typ trettio år senare och ändå få den att kännas ny och aktuell. Det kommer inte fungera med Lady Gagga eller Basshunter.

Running on empty platsar in på min lista över de bästa skivorna nånsin och hade jag haft en inbördes ranking i min lista hade denna kommit mycket långt upp och inte helt osannolikt på den absoluta toppen…Fast jag vet inte, många skivor är ju oerhört bra.

Top 50 albums; Tom Waits Heart of Saturday night.

Min första kontakt med Tom Waits var då han spelade en roll i Jim Jarmusch film ”Down by law” och jag tyckte mycket om den filmen och när jag fick reda på att han var sångare så letade jag upp skivan ”Heart of Saturday night” på en lokal skivaffär och sedan dess har jag varit fast i Tom Waits. Jag tror att många skivor med Waits skulle kunna placeras in på min lista av favoritmusik, men det vore ju lite nördigt att skriva upp en massa skivor av samma artist så jag nöjde mig med Heart of saturday night, hans andra studioplatta  som Rolling STones magazine listat som nummer 339 på sin lista över bästa skivor. Jag skattar den högre än så helt klart för Waits sång är fenomenal och musiken mästerlig. Texterna är nästan som små vardagsbetraktelser och titelspåret Heart of Saturday Night är en av mina absoluta favoritsånger.

Tom Waits är en musiker som haft mycket skumt för sig, han experimenterar med sin röst, sina texter och musiken. Han är nog säkert lite kufisk privat och han känns som urtypen för en anti-popstjärna. Han är inte vidare snygg, har levt med samma kvinna sedan åttiotalet. Han är skygg och egen. Men jag gillar artister som är egna speciellt när de skriver musik som Tom gör.

Kända verk han skrivit är bland annat Jersey Girl..

Top 50 records: Antony & The Johnsons

Ett av 2000 talets största musikaliska genier heter Antony Hegarty och han sjunger låtar som träffar den där kärnan i dig som gör dig berörd. Hans debut album från 1998 som återutgavs 2000 bär enbart gruppens namn och innehåller några av de vackraste och mest berörande texter jag hört. Texter om sorg, om kärlek, smärta och oro och Antony är nog ett levande bevis på att musikaliska genier är lite kufiska människor. Efter att ha hört Antony framföra musik från hans två första studioalbum på tv, beställde jag bägge skivorna från en känd nätbutik och efter att de damp ner i min brevlåda har jag inte kunnat sluta lyssna på dem.

Antonys röst bär på en smärta  och innerlighet som väldigt få klarar av att sjunga med och debut skivan från 2000 är en av mina absoluta skivor i min samling. Har ni inte hört talas om den tycker jag att ni borde ta tag i saken och finna den, den finns nog i alla välsorterade musikaffärer.

Label: Durtro
År: 1998 men återutgiven  2000
Producent: Antony Hegarty

 

Top 50 Albums: Time out of mind~Bob Dylan

Jag är ju ett ganska stort fan utav Bob Dylan och det har jag varit sedan jag hörde hans unplugged konsert för första gången. Skivan Time out of Mind släpptes 1997 och är enligt min mening en av hans allra bästa. Saken med Bob Dylan är att jag tycker att hans protestsånger från 60-talet förvisso är mycket bra, men det är i slutet av 90-talet och framåt jag tycker att Dylan lyfter, både som musiker och som poet och blir mer innerlig. Han sjunger mycket om kärlek och sorg, och han gör det bra. Musikstilen han valt till sina texter tycker jag passar Dylan som en hand i en lagom stor handske. Det är inga extravaganta utsvävningar med gitarrsolon och överdådiga produktioner. Det är egentligen Dylan och hans röst som får det att bli så sjukt bra. Jag vet att många har svårt för Dylans röst, och det kan jag väl förvisso förstå då han inte besitter en klockren röst som man kan förvänta sig av en skönsångare. Men han har något mycket, mycket bättre. Han har känsla, han har blues och han är soul fast på sitt egna sätt.

Jag vet att Dylan aldrig ville vara en politisk röst som han blev för en hel generation, han ville bara sjunga och spela musik och han är ett geni vars like man inte så ofta ser och i takt med att de blir äldre så blir de även färre.

Top 50 Albums: Dangerous ~Michael Jackson

When people speaks about Michael Jackson albums they tend to talk about Thriller and Bad, two records that both went of the charts on the salelists worldwide as Dangerous did. Nothing will probably ever sell as much as Thriller did but I am not a big fan of thriller. That was a good record but I grew tired of it. Dangerous on the other hand is a darker side of Michael and I still enjoy listening to it. To me, Dangerous started my Michael Jackson hysteria I had as a teenager, where I pretty much consumed everything there was to find about Michael Jackson. I have now toned it down and I am now mearly a very big fan and not that obsessed as i used to be, I have also seen him live twice when he was in sweden, both concerts were awsome in my humble opinion.

The Dangerous record is a brilliant popalbum with both awsome groovy poptunes and some of Michaels best ballads, like Heal the world and the gospellike ”Will you be there”. I remember the hype surrounding this album when it was released. Michael had then had three bestselling records, selling more than 20 million copies of each (Thriller is believed to now have sold in exess of 110 million copies worldwide) and the expectations on Dangerous was enormous and when the first single ”Black or white” was released it was then the most expensive video ever made, and everyone talked about Michael looked, he was then looking like an alien to us kids and very few believed him when he sais he had vitilogo, which after his death was diagnosed by the coroner who performed the autopsy. So I guess he wasnt lying regarding his skincolor after all.

Well, Dangerous makes my list over the top 50 albums in my collection and it would be a record i would recomend all musiclovers to own. The sound and the beat was very new and exiting for that era and Jackson was really an inovator of music, and a genious of which we wont see in many years.

Top 50 Albums: The McGarrigle Hour – Anna & Kate McGarrigle

I like folkmusic and when it comes to folk Anna & Kate McGarrigle is as good as it gets, or were I should say since Kate died in 2010. The McGarrigle Hour is a wonderful record, that is really easy on the ears even with banjos and Rufus Wainright as a guestsinger (among many others). Its hard to pick a certain song as a favourite on this record since I really feel that it should be listened to as a whole, not bits and pieces. One should have it on a good comfortable soundlevel and just listen to the great harmonies in Kates and Annas singing. It really is a wonderful record, I might be generous in placing it as a top 50, but in my book it should be there since I am very picky

Anna and Kate are big names in folkmusic, sadly they are not that well known to the general public and I wish they were since their artistery and talent is rarely found, especially nowadays..

Top 50 Albums: Devil got my woman – Skip James.

When it comes to acoustic blues this is as good as it gets, well not only blues but acoustic music in general. Skip James is probably not that well known to the general public, exept for persons who really like to listen to the blues. Skip was born in 1902, in Mississippi and we all know that life can not have been that easy for him. His music is genuine blues and his music is acoustic and his voice is quite highpitched. His lyrics are what you would expect from blues from that day and age and I think that Skip James has inspired blues musicians for decades with his playing and singing.

Devil got my woman was released in 1968, just about a year before Skip passed away in 1969. Its a dark and somber record, just like the blues should be. Smiling faces and blues dont mix too well in my humble opinion and you will not find any smiles on this cd, but you will find souldfull singing, heartfilled lyrics and an awsome acousticguitarblues without any fancy stuff. Right down the core of blues and when you listen to it Skip will take you upon a trip of heartbreak and hardship.

 

Top 50 Albums: Dylanesque by Bryan Ferry

I have never been a big fan of Bryan Ferry, whom I mainly seen as quite boring and uninspiring but when he released his Dylanesque album back in 2007 I had to buy it and check it out since I am a huge fan of Bob Dylans songs. To me this album opens my eyes to Bryan Ferrys talent and I am impressed by his adaptions of Dylans songs, Its easy for a coveralbum to bu just that. An album with straightup covers without nothing new but Bryan Ferry makes this album his own way and I like that, he has choosen great songs that fits his voice and some of Dylans greatest song according to me. He has taken the songs and made new arrangements for them, without losing the Dylanfeeling and the melody of it. Simply brilliant, there have been many covers of Dylans songs during the decades, some good and some not so good but to me this is probably the best I have heard if you dont consider Joan Baez who do brilliant interpretations of Dylans songs, but in a different way from Ferry since she does them more straight off the sheetmusic.

I like the entire sound of this record, it has a smokey jazzclub feeling to it (without being a jazzrecord and without jazzmusic). I can picture mr Ferry standing on a stage with a cigarette and a glass of hooch in the spotlight singing these songs in a little club, and that is a feeling I like to get while listening to music. As I said, I am not a big fan of Ferry, but this is an awsome record and one of the 50 records I need to have in my collection.

Track listing:

1. Just like Tom Thumbs Blues
2. SImple twist of fate
3. To make you feel my love
4. The times they are a changing
5. All I really want to do
6. Knockin on heavens door
7. Positively 4th street
8. If not for you
9. Baby let me follow you down
10. Gates of Eden
11. All along the watchtower