Filosofen sjunger igen..

Ursäkta det dåliga ljudet men det är jag som sjunger Bob Dylan..

Bästa filmslutet någonsin?

Paul Potts move over..

Bob Seger gone wild.

Jag grävde fram en gammal skiva ur backen och spelade den frenetiskt idag. Det var Bob Segers greatest hits, med hits som ”Old time rock n roll”, ni vet den där absurt rockiga låten som Tom Cruise glider in i underkläder till och städar huset till i filmen från förr som gick under titeln Föräldrafritt i vårt avlånga land och skivan innehåller två av de finaste sångerna jag vet; ”Against the wind” och ”Turn the wind” och jag slogs av tanken att Bob Seger verkligen förtjänar mer speltid i min gamla stereo för han är verkligen otroligt bra, hans texter säger alltid något och han framför dem otroligt väl.

Seger föddes 1945 och släppte sin första skiva 1969 och har sedan kört på och det känns som en man som drivs av kärleken till musiken och inte profiten. Jag uppskattar den här typen av artister, ni vet dem som inte behöver spöka ut sig eller försöka vara någon annan än vad de är. Bob Seger valdes in i Rock N Roll Hall of Fame 2004 och jag tycker nog att den platsen är välförtjänt..Ni borde lyssna på hans musik..

Ett par rader från hans text Against the wind som är så slående poetisk:

It seems like yesterday
But it was long ago
Janey was lovely she was the queen of my nights
There in the darkness with the radio playing low
And the secrets that we shared
The mountains that we moved
Caught like a wildfire out of control
”Til there was nothing left to burn and nothing left to prove
And I remember what she said to me
How she swore that it never would end
I remember how she held me oh so tight
Wish I didn’t know now what I didn’t know then

Against the wind
We were runnin” against the wind
We were young and strong, we were runnin”
Against the wind

The years rolled slowly past
And I found myself alone
Surrounded by strangers I thought were my friends
I found myself further and further from my home
And I guess I lost my way
There were oh so many roads
I was living to run and running to live
Never worryied about paying or even how much I owed
Moving eight miles a minute for months at a time
Breaking all of the rules that would bend
I began to find myself searching
Searching for shelter again and again

Så skön låt jag ramlade på ^^

Let your fingers do the walking av den danska gruppen Sort Sol. Mysig låt

Några ord om hopp

Luther Vandross, en legend med en ännu mer legendarisk sång som är oerhört talande

Underskattad elektromusik

Jag gick och strosade för några dagar sedan och kom hem med ett soundtrack till Tron Legacy av Daft Punk och det är en mäktig skiva och när jag lyssnar på den sitter jag och funderar över varför den typen av musik känns så underskattad? Jag undrar om man kunde flytta fram forntida musikaliska mästare så som Beethoven, Mozart och vem som helst egentligen och om de då inte hade gjort sina fantastiska symfonier med modern teknik.  En välgjord elektronisk låt kan ju lyfta precis som en symfoni och i mina öron är det ett gott tecken om jag kan sätta på en skiva och slumra till lite till den. Det kanske låter som ett underligt argument, men jag kan inte koppla av till dålig musik för mina nerver krampar då och jag blir stissig. Är jag stressad eller sur över något kan jag alltid slänga på en klassisk mästare på stereon och sen är alla bekymmer som borta, det samma kan jag se en trend i då jag lyssnar på en del elektroniska musiker bland annat Jarré och Daft Punk.

De klassiska mästarna är verkligen mäktiga i sina kompositioner, tyngden och variationerna är inte sällan slående…Precis som Daft Punks soundtrack till Tron legacy är. Filmen Tron Legacy är ju en uppföljare till den översunkiga science fiction klassikern Tron som släpptes 1982 (Tro mig, den är sjukt dålig) som fått någon underlig form av kultstatus hos sci-fi älskare världen över men musiken på filmens soundtrack får mig faktiskt att vilja se filmen samt att lära mig hur musikprogram till en dator fungerar. De borde ha sådana program även för en man som mig som borde klassas som IT-Handikappad.

Lite information är att jag faktiskt verkar kunna få tillstånd lite mer happenings på min blogg inom kort och kanske kan jag snart rent av recensera lite nyare alster samt en och annan konsert kanske. Vi håller tummarna och under tiden kommer jag att skriva lite om klassiska skivor och filmer, för vissa går ju aldrig ur tiden.

Det finns en skiva som mina fingrar kliar efter att recensera, för den är faktiskt mycket bra, men snart kommer den recensionen. Häng med då som Aschberg skulle ha sagt.

En tanke som slog mig nu…Är man knepig om man jämför klassiska mästare med Daft Punk? Juryn får överlägga om detta. Nu är jag trött efter en lång dag vid väggrenen (Long story).

Bye Music Lovers.

Kan ni stava?

L-E-G-E-N-D

Smörsångare är fantastiska :D

Jaa jag vet att jag är en nördig man, men jag kan inte hjälpa det. Jag är tokig i smörmusik, ni vet den där typen som bara Julio Iglesias klarar av att bemästra ordentligt. Jag älskar de där smöriga keyboardtonerna och den smöriga rösten som nästan låter inbäddad i fluffiga kuddar..Jaaa jag vet att det inte bara är nördigt utan även lite på gränsen till gay, men i ärlighetens namn så skiter jag i att det är nördigt och gay att dyrka Julio Iglesias han är kung inom smörmusiken…En sann musikalisk hjälte som gav upp en karriär med Real Madrid för att sjunga ballader och lägra damer världen över.

Nu var det väl kanske så att det snarare var en knäskada som fick honom att ge upp fotbollen, men jag tror inte att han ångrar det nått nämnvärt den gode Julio. Ni ser ju i klippet hur han trollbinder hela publiken hos Oprah

Nu är ju inte Julio den enda smörsångaren som är sjukt bra, det finns ju en uppsjö av dem, Frank Sinatra, Michael Bublé, Sammy Davis Jr och Joe Cocker vill jag nog ha i den genren…Musik är glädje, glädje är kärlek på många sätt.

Suck….

Killen ser inte ens koncentrerad eller svettig ut……