Filosofen sjunger igen..

Ursäkta det dåliga ljudet men det är jag som sjunger Bob Dylan..

Kulturfilosofen sjunger er en sång

Sjunger en stilla sång, ursäkta ljudkvalitén och missad text ^^

Trummor & Orgel på Kult i Växjö.

Trummor & Orgel
Out of Bounds
Label: Cosmos Music Group
Betyg:  4 / 5 

Först vill jag nämna några ord om Kult i Växjö och berömma ägarna för att de anordnar en så här trevlig Torsdagskväll i småländska Växjö som verkligen behöver mer kulturellt utbud som inte centreras till till Konserthuset och Kyrkan. Jag skulle mana Växjöborna att faktiskt satsa en krona eller två och visa att ni uppskattar engagemanget som Kult visar genom att faktiskt bjuda oss all på en fantastisk konsert. Ni som inte såg Trummor och Orgel ikväll missade verkligen en av de mest uppfriskande konserter jag varit på (och jag har varit på en del). Innan spelningen fick jag tack vare bandets skivbolag Cosmos chansen att sitta ner och snacka lite med bandet om deras musik och deras ambitioner och jag som aldrig intervjuat någon förut var ju ganska nervös, men det rättade till sig och jag hade ett väldigt trevligt samtal med bröderna Anders och Staffan Ljungren som  visade sig vara två riktigt trevliga musiker som för vår tid sett har en udda banduppsättning med bara Trummor och Orgel. Hösten på Kult kommer enligt arrangören Daniel att innehålla en jazzkväll och en rockkväll och jag tycker ni som kan ska gå dit och stötta det lokala kulturlivet. Tack för engagemanget.

Anders och Staffan berättade att de inledde sin musikaliska bana som en trio och spelade popmusik, men att det senare gled isär och Anders  och Staffan testade som projekt att spela tillsammans som en musikalisk duo, med alltså en för vår tid ganska udda sättning med en Hammond orgel från början av sextiotalet med det där säregna sextiotalsljudet som moderna instrument aldrig fullt ut kan efterlikna och Staffan hamrar iväg på ett trummset från samma legendariska årtionde. Staffan och Anders sa att de ville göra en sextiotalsinspirerad musik fast i modern tappning, och de är som jag trötta på den där datajingelpopen som kommer och går från dag till dag och de berättade att de ganska snart insåg att deras uppsättning räckte gott för att låta som ett helt band och jag kan inte annat än instämma för det låter verkligen otroligt bra och uppfriskande. Hade jag blundat under konserten och bara lyssnat hade jag osökt sett sextiotalets Los Angeles framför mina ögon, kanske Whiskey a go-go och en massa LSD Trippande hippies på ett dansgolv med psykadeliska färger från lamporna. Och det är en känsla jag verkligen gillar.

jag frågade killarna om vilket som var deras mest udda spelning och fick två svar, den ena var då de för första gången skulle spela inför deras bolag och det var på en kändisfest anordnad av Bindefeldt, med en massa folk som skulle fotograferas och vinka för kamerorna och det kan man ju tänka sig att det kan vara ett äventyr i sig. Den andra udda spelningen skulle jag kunna ge vad som helst för att kunna se och det var då bandet fick spela musiken till Jean Epsteins stumfilmsklassiker ”The fall of the house of Usher” och det kan inte ha varit något annat än riktigt häftigt att se på en stumfilm med liveband. Mer sånt till de kulturintresserade.

Bandets senaste skiva ”out of Bounds” släpptes den 21 september och dagen efter gav sig bandet ut på en turné över vårt avlånga land och deras skiva har fått mycket bra recensioner, den aktade tidningen MOJO som även undertecknad köper har gett skivan en fyra utav fem och det kan jag skriva under på lätt. Vi pratade om skivbranchens vara och icke vara och Staffan berättade att skivbranchen i stort sett är död, och tyvärr är det nog s¨å. Skivor ersätts av Itunes och Spotify och vi lyssnare förlorar charmen med att faktiskt få hålla ett skivomslag och läsa konvolutet. Jag delar bandets uppfattning om att det digitala mediet, om skivbranchen får det att slå kommer generera stora pengar till bolagen på sikt då det faktiskt är kunden som gör köpjobbet, man betalar med kort, man laddar hem, inget behövs levereras, inget behövs tryckas och inga pengar behövs hanteras kontant. Det är väl tyvärr framtiden, men jag hoppas jag kommer få chansen att köpa många fler skivor innan den dör helt.

Jag som är ganska nyfiken på det rent kreativa frågade hur de skriver sina låtar och Staffan och Anders berättade att de ibland bara jammade fram en låt och tryckte på ”Rec” knappen, och sedan jobbade utifrån det, ofta kunde en låt inspirera resten av skivan. Staffan sa ”Vi är ju från generationen som växte upp med album” och menade att en skiva gjordes förr med en röd tråd, istället för idag då de gör en skiva med två hitsinglar och resten utfyllnad, vilket kanske kan slå på radio för en stund men sällan i längden. Och hur de än gör,- jammar eller går på Anders melodi idéer,  så blir det ju uppenbarligen bra.  Skivan Out of Bounds har bandet arbetat på i cirka ett och ett halvt år och är inspirerad av dåtidens brittiska musikscen och kanske blir de så att bandet inom kort ser över möjligheten att lanseras i just England som saknar den här typen av musik, jag som enkel recensent skulle gärna se hur det skulle gå, för jag såg på publiken idag under konserten vilket var en brokig skara med folk i tonåren upp till i varje fall närheten av pensionsåldern och inte ett huvud var stilla, alla diggade med och gungade till den stundtals intensiva och i det närmaste suggestiva musiken.

Jag frågade bandet om vilka två musikalbum som influerat dem mest och fick två överaskande svar. Det första albumet som bröderna enades om var The Cure´s skiva ”Wish”  som bland annat innehåller den tidslösa superhiten ”Friday Im in love” och nog är det en bra skiva alltid. Det andra valet var ett band som jag aldrig hört talas om, det var ett band som enligt Staffan och Anders släppte sin skiva nått år försent då det är en psykadeliska skiva av gruppen The END som heter Introspecction, som producerades av Rolling Stones medlemmen Bill Wyman. Jag måste se till att få tag på den någonstans för den ska visst ha hamnat i skymundan på grund av sin lite för sena release. Innan min träff med Trummor och Orgel så kollade jag lite videos på Youtube, för bandet var okända för mig innan och jag såg en video med en låt som bandet gjort med Ebbot, som till vardags är frontman för Soundtrack of our lives, låten i videon jag såg heter Rest In Peace och är verkligen magiskt vacker, Ebbot kan ju sjunga och till komp av Trummor och Orgel låter han otroligt mycket bättre än Soundtrack of our lives som aldrig slagit sig väl ut i mina öron. Kanske skulle de spela in en fullängdare med Ebbot? Jag vet inte men det enda negativa jag kan skriva om Trummor och Orgel handlar inte om bandet, utom om oss musiklyssnare som jag tyvärr tror missar ett band som Trummor och Orgel och på så sätt inte ger dem den cred som musiker av deras kaliber förtjänar. Trummor och Orgels skiva out of Bounds är precis som MOJO skriver väl värd en fyra, MEN det är enbart för att musiken inte når enda fram på skiva, när jag hörde bandet spela live blev det i det närmaste  magiskt och hade samma känsla kommit fram på skivan (vilket det aldrig kan göra full ut) Hade jag inte tvekat att ge den en femma och mina anledningar till det är flera. Dels att det låter riktigt härligt, det känns genomtänkt och konceptet är klart och idag närmast unikt. Och jag tycker att det är uppfriskande att se musiker ägna sig åt musik som faktiskt betyder något och det känns verkligen att det inte handlar om att tjäna storkovan, för det blir nog svårt för ett band som T&O, men det gör ju att musiken står i centrum och den behöver inte en massa stora scener med sångare och backupdansare, jag tycker att det ska vara precis som det var ikväll. Intensivt och glädjefullt. Anders är en duktig organist, jag hade med en god vän idag som spelat samma instrument och levt på det sedan sjuttiotalet och han höll med om att Anders var mycket duktig i sina harmonier. Staffan är dessutom en alldeles förträfflig trummis och slog under konserten ett trumsolo som var fantastikst. Jag har hört många trumsolon i mina dagar och jag brukar tycka de är tråkiga innan de ens börjat, men Staffan fick det att bli både intressant och lyfte låten ytterligare ett snäpp.

Så, vad blir då betygen för dessa herrar i Trummor och Orgel. Ja jag kan inte annat än stämma in i hyllningsången, deras skiva Out of Bounds får även av mig en fyra som sagt och deras konsert ger jag tack vare hela inramningen med härlig musik, skön publik och en oerhört mysig lokal en fullpott (5/5) . Jag har insett att jag tröttnat på Ullevikonserter och arenarock. Jag trivs på småspelningar som Kult erbjuder Växjöpubliken. Stötta nu detta härliga band (och trevliga killar) och deras skivbolag som förtjänar en eloge för att de satsar på ett band som Trummor och orgel,  med att skaffa deras skiva och  gå på deras konserter för artister som faktiskt ägnar sig åt sin passion på det sättet ska man stötta.. Deras turnéschema ser ut som följer.

 Sept 30 Friday I’m in Love @ Pustervik, Göteborg
Oct 1 Clarion Hotell, Örebro
Oct 13 Kafé Vinyl, Gävle
Oct 14 Pipeline, Sundsvall
Oct 15 Scharinska, Umeå

Karin Fransson live i småland

Jag befann mig för nån vecka sedan  i den eminenta staden Jönköping tillsammans med min flickvän och vi beslöt oss på att gå och lyssna på den svenska singer/songwritern Karin Fransson då hon sjöng på en liten affärs/café scen i Tändsticksområdet och efter att ha kollat in henne på youtube så förväntade jag mig en trevlig tillställning men mina förväntningar kom på skam då Karin Franssons musik i alla fall live var ett riktigt sömnpiller. Jag vet inte om hon försökte sig på att vara nån jazzig svensk variant av Norah Jones, men jag blev besviken då jag förväntade mig mer. Jag undrar om hennes musik passar sig bättre på skiva än på konsert, en del musik är ju sådan och kanske hör Karin Fransson till den kategorin av artister som är fantastiska på skiva, men mindre bra live?

Musikaliskt och röstmässigt var Karin helt klart mycket kompetent och hennes låtar var inte heller dåliga så jag tror att det kan vara så att hon bara inte når enda fram på grund av att hon kanske inte har den sceniska närvaron som krävs för att fånga en publik som inte redan är ”ett fan”. Jag vet inte men jag hade hoppats på mer av denna annars intressanta artist som kanske kan bli något riktigt bra i framtiden. Men Karin..Inte riktigt så lågmält live är du snäll en publik behöver lite nerv i ett framträdande.

Karin Fransson har nyligen släppt en skiva, hon kallar den  Private Behaviour och den kan ni ju kolla upp om ni är intresserade och jag tror konsertmisären till trots att Karin Fransson kommer synas mer i framtiden.